Torsdagar är mina dagar, då går Andreas till sitt arbete vid 15.40 och direkt efter jobbet beger sig Andreas till sin innebandy. Andreas beroende på hur kul han har på bandyn och hur hungriga de är efter bandyn kommer hem vid 23-00. Det är ganska skönt att fåra vara ensam tag utan Andreas, men sen mot 22 tiden börjar det bli ensamt och jag börjar sakna min Andreas. Idag har han glömt sin mobiltelefon så nu saknar jag honom extra mycket. Han känns helt plötsligt mycket mer ifrån mig när han inte går att nås om det skulle vara något. Jag kommer heller inte få ett telefonsamtal från honom där han talar om att nu är han på väg hem. Trist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar