En återblick

Jag skrev ju tidigare att jag hittade min dagbok från 2005, tittade lite mer i den ikväll. Måste säga att vreden bubblar lite i mig och tårarna också. Det känns lite som ett knytnävsslag när jag läser vad jag skrivit. Jag var så kär och så grundlurad, jag visste vad som jag hade att vänta och ändå kunde jag inte förstå. Jag kunde inte inse vidden av allt trots att jag kände till mitt ex historia från tidigare förhållande så trodde jag inte att jag kunde bli så grundlurad. Vi skulle ju aldrig bli seriösa, bara lite tidsfördriv sådär. Så fel jag hade, den jäveln kröp rätt under huden och efter ett tag var jag fast. Vi var tillsammans i drygt 6 månader, eller för att vara exakt 170 dagar var vi ett par. Det jävligaste var att han fick mig, den nojigaste av alla när det gäller att öppna sig att visa känslor. Han fick mig att öppna mig samtidigt som han var på väg att gå. I min dagbok står det att den 7/6-05 står det att han sa för första gången att han älskar mig, blir lite ironiskt när man ser på det i efterhand och vet att den 25/7-05 så sitter vi på en stentrappa utanför centralen och jag blir dumpad. För att göra det ännu mer ironiskt är att sista gången vi pratades vid innan allt gick åt helvete avslutade han samtalet med jag ringer dig sen, älskar dig. Så här i efterhand kan jag se att när han sa jag älskar dig, var det för att han inte längre brydde sig om mig. Känns fortfarande hårt att inse att någon kunde så skita fullständigt i mina känslor.