En återblick

Jag skrev ju tidigare att jag hittade min dagbok från 2005, tittade lite mer i den ikväll. Måste säga att vreden bubblar lite i mig och tårarna också. Det känns lite som ett knytnävsslag när jag läser vad jag skrivit. Jag var så kär och så grundlurad, jag visste vad som jag hade att vänta och ändå kunde jag inte förstå. Jag kunde inte inse vidden av allt trots att jag kände till mitt ex historia från tidigare förhållande så trodde jag inte att jag kunde bli så grundlurad. Vi skulle ju aldrig bli seriösa, bara lite tidsfördriv sådär. Så fel jag hade, den jäveln kröp rätt under huden och efter ett tag var jag fast. Vi var tillsammans i drygt 6 månader, eller för att vara exakt 170 dagar var vi ett par. Det jävligaste var att han fick mig, den nojigaste av alla när det gäller att öppna sig att visa känslor. Han fick mig att öppna mig samtidigt som han var på väg att gå. I min dagbok står det att den 7/6-05 står det att han sa för första gången att han älskar mig, blir lite ironiskt när man ser på det i efterhand och vet att den 25/7-05 så sitter vi på en stentrappa utanför centralen och jag blir dumpad. För att göra det ännu mer ironiskt är att sista gången vi pratades vid innan allt gick åt helvete avslutade han samtalet med jag ringer dig sen, älskar dig. Så här i efterhand kan jag se att när han sa jag älskar dig, var det för att han inte längre brydde sig om mig. Känns fortfarande hårt att inse att någon kunde så skita fullständigt i mina känslor.

Hur jag skulle ragga upp en skåning och välte Billy

Jag har en vän som är lite mer än alla andra vänner. Det är hon jag kan sitta tyst med i timmar i samförstånd med. Hon som direkt ser när något är galet och som jag kan säga razorshit till och vi skrattar så vi gråter.

Hon bjöd hem mig till hennes bedårande lilla etta hemma i Berga. Hennes polare (som jag var lite het på) Axel från Skåne var även han där. Vi satt i soffan drack rödtjut och snackade skit. Saken är den att soffan är liten och dessutom evil så vi fick inte plats alla tre. Vi tog beslutet att sätta oss i min väns säng istället.
Det var mysigt och vi hade väl blivit ganska fulla vid det här laget.
Min vän bor som sagt i en etta och för att dela av rummet till ett sovrum och ett vardagsrum har hon ställt bokhyllor i mitten av rummet. För att dölja den fula baksidan med spånskivor har hon fäst ett rött tyg på baksidan.

Vi sitter som sagt i sängen och vinet har tagit slut vid det här laget, alla börjar bli lite trötta och vi lägger oss i sängen. Det är nu, det är nu det oerhörda händer. Jag vill givetvis ligga i mitten för jag börjar bli lite sotis det är ju jag som ska ha Axel. Då uppstår det ett litet bråk för Axel vill oxå ligga i mitten (två brudar mellan sig vilken kille vill inte ha det?).
Mitt uppe i kivet och småbråket råkar jag sparka till den ena bokhyllan med foten. Då hyllorna sitter ihop med tygstycket dra den hylla ned de andra två hyllorna oxå. Kan väl säga att flirten kom liksom av sig. Jag lyckades totalt trasha min bästa väns lägenhet. Cd-skivor, böcker, och krossat glas låg över hela golvet.

Nu drygt 2,5år senare är det ett ganska roligt minne som vi kan skratta åt, men då var det mycket ångest och jag skämdes rejält.