Det där med att bli vuxen är lurigt, det liksom kommer inte bara sådär pang bom utan smyger sig på en bakifrån utan att man märker det. Tydliga tecken på vuxenheten är att jag ställer mig och stryker en linneduk. Sen när har jag dukar och stryker? Skumt!
Andreas är inte bättre han heller, mitt i strykningen ringer det på dörren och utanför står det en man med en jättekorg med julmat i. Där står Andreas chef och lämnar en julklapp till honom för den var svår att ta på cykeln (haha inte så vuxet att inte köra bil). Jag bara undrar när gick så snett? Jag gjorde lite uppror när jag strök i alla fall och slarvade lite med skrynklorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar