Blast from the past

Jag bor för tillfället i en trea tillsammans med två lagom tokiga brudar och tre katter. Det är trevligt, men trångt. En av katterna har verkligen så charmat mig, det är en söt katt på nio månader som heter Idun. Hon kommer och små puffar på mig med en aningen fuktiga nos i ansiktet. Då är det är nästan så det börja värka i hjärteroten på mig, det saknas något i hemmet jag trivs bäst med ett litet husdjur som jag får ta hand om. Visserligen har jag mitt lilla monster där hemma men det är inte riktigt samma sak. Han är ganska stor och klarar sig i stort sett själv, lite hjälp behöver han med att komma ihåg att vattna blommorna behöver han dock.
Hur som helst jag är nu i Linköping och hälsar på Lina, hon som jag välte bokhyllan hos. Jag har firat nyår där och stannat några dagar extra bara för att riktigt ge Lina skavsår i öronen. Hon tycker att jag pratar för mycket, men det är ju bara för att jag saknat henne så och vill berätta allt som har hänt sen i somras då vi sist sågs. Jag har saknat henne så och det blir alltid för lång tid mellan gångerna vi träffas. Det är så skönt att umgås med henne då hon har hängt med sen jag gymnasiet och känner mig mycket bra vid det här laget, vi har utvecklat ett eget sätt att konversera på med ord och gester som bara vi förstår och skrattar åt tillsammans. Nu har hon flyttat ihop med en annan brud, en mycket trevlig och rolig brud, fast det känns ändå lite konstigt att se och höra de prata och gestikulera på deras språk och skratta internt. Jag känner mig som ett spöke då, som om jag kommer från en svunnen tid, där vi var 16 och nu har hon har lämnat mig ensam kvar där. Det är ganska orättvist av mig dock då det var jag som flydde från Linköping och lämnade kvar Lina, och klart jag skulle på något sätt bli ersatt. Jag är väl kanske utbytt det är väl att ta i, men jag får nog dela plasten som bästis nu.