Jag vill ha barn i framtiden det vill jag, men jag kan bara inte förlika mig med tanken att ett barn skulle växa inom mig. Något främmande inuti min kropp, nej det känns inte bra!
Jag brukar fantisera när jag ska gå och lägga mig att det är Andreas som ska bära barnet istället!
Jag tror jag skulle bli en bättre pappa än mamma om jag ska vara ärlig.
måndag 22 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Exakt så tänker jag med! Kul att veta att man inte är ensam om det i alla fall.
Nej, det känns lite läskigt att något ska växa inuti mig på det viset!
Jag skulle vilja gå så långt, att jag skulle vilja säga att det är orimmligt! Det är inte vackert som folk säger. det verkar horiblet, nej tack det måste finnas ett bättre alternativ!
Men vilken tur att du inte tänker skaffa barn, då. För det kan ju inte vara roligt för ett barn att ha en så omogen mamma. "Växa inuti"! Herregud! Det är väl en sak at välja bort barn, men att göra det för att det skulle vara "horribelt"... Men, som sagt, bra att du väntar - du är ju inte på långa vägar färdig att ta det steget i alla fall.
Ja, det är väl din åsikt.
Tvivlar inte att den dagen jag vill skaffa barn, den dagen kommer att komma det vet jag på att jag kommer bli en bra mamma. Att det är ett mirakel under och så vidare inser jag också att det är, men tanken känns ändå konstig och avlägsen för mig. Jag är inte redo att låta min kropp bli en behållare för att skydda en annan varelse. Låta kroppen få bristningar och sen en förlossning som är allt annat en skön vad jag förstår. Denna känsla är jag övertygad om att den kommer att gå över och gör den inte det blir det inga barn. Jag är för fan inte dummare än att jag inser att så länge jag känner så här är det inte lämpligt att skaffa barn.
Jag står fast vid min åskit, men trycker att det är synd att du faktist inte förstår att saker och ting sätts på sin spets för att skuva till det lite.
Sen är det konstigt att folk som vill sända ut sitt hat mot andra runt om i bloggsfären alltid väljer att vara anonym, inte ens ett namn vågar man kosta på sig. Att ha så pass starka åsikter om andra och inte våga stå för dom fegt.
Skicka en kommentar