Fy fan

Mitt liv är inte så innehållsrikt just nu och det mesta som händer händer när jag ska träna.
Jag tränade i söndags det var nog det värsta jag har varit igenom någonsin.
Trött och jävlig släpade jag mig till träningslokalen för att köra ett pass Body Attack för att få pli på min pinsamt dåliga kondition. Jag hade tidigare på dagen hasat mig upp kl 7 ( klockan var 6 i kroppen, jävla sommartid) för att tvätta och dagen innan var jag ute och kom hem 2 på natten. Med andra ord 4 timmars sömn var kanske inte direkt de bästa förutsättningar för att få till ett lyckat träningspass på söndagen, men har man druckit alkohol när man tränar ska man straffas. Väl på gymmet tyckte jag det var väldigt väldigt tomt, men tänkte inte mer på det utan drog på mig mina träningskläder. Ju närmare tiden då passet skulle börja destomer nervös blev jag för det var bara jag utan för. När klockan var slagen satt jag själv på bänken utanför stora salen och oron var nu väldigt påtaglig. Björn ledaren kom fram till mig och sa det var bara jag som hade anmält sig till passet. FAN! Han erbjöd sig att köra med mig själv om jag ville, och jag kände ändå pressen att jag måste träna och inte kan man väl banga. Så ja sa ja. Det skulle jag aldrig gjort då folk som styrketränade utanför ställde sig och glodde genom fönstret på den stackars flickan med urusel kondition som förgäves försökte hänga med ledaren och hela tiden var hjälplöst efter. Det var verkligen fruktansvärt, jag är i en så dålig kondition och inte blev det bättre av att jag druckit dagen innan. Efter tredje låten då man skulle ha nått sin maxpuls (jo nog nådde jag den, fast den nådde jag nog redan i första låten) var det dags för att göra armhävningar. När jag la mig ned på knä på golvet kände jag hur min frukost kom upp i munnen och vände. Detta hände några gånger tills jag mycket generad erkände för Björn att jag klarar inte av att göra armhävningar just nu. Ja, som ni kan tänka er var det hela en STOR katastrof som givetvis bevittnades av folk som helatiden glodde i fönstret När jag gick i från gymmet var jag nästan gråtfärdig. ALDRIG kommer jag själv träna igen, är man i grupp kan man ju flyga under radarn lite och om man vometrar lite märks det inte så tydligt.