Oskulden...

Jag är äntligen en riktig bloggare, jag har utsatt för mitt första bloggangrepp. En anonym läsare som blivit mycket upprörd över mina tankar kring att skaffa barn. En åsikt som visserligen är korrekt jag vill inga barn ha just nu. Jag är för ung och det är fortfarande saker som måste uträttas innan jag kan skaffa barn. Jag har inget att erbjuda ett barn heller för övrigt, en student inkomster är inte mycket att köpa blöjor för. Det som jag finner intressant i personens inlägg är att denna anonyma person totalt bortsett från att detta inlägg har skrivits med en gnutta humor. Jag erkänna att jag känner mig nöjd med mig själv, att ha fått en blogghatare på halsen är ju en bekräftelse på att min blogg faktiskt når ut till en bredare publik än vad jag trott med mina 20-30 läsare om dagen.
Heja mig!

Nervöst

På torsdag ska jag köra bli på bilskolan igen, det känns lite läskigt. Min körskollärare vet att jag tycker att det är lite läskigt med att köra bilen, och tycker om att provocera mig. Styggt, säger saker som att jag fick en impuls att be dig köra ut i trafiken för att se hur du skulle reagera! Jag är inte redo att köra i stora trafiken, jag får ju motorstopp varje gång jag försöker växla ned till ettan, stanna och sedan köra igen. Då hittar jag inte dragläget och gasar för lite och frustrationen inom mig växer enormt. Jisses! Hoppas kunna köra lite med P-C för att kunna förbereda mig lite inför Pers terror.
Mot körkortet Alexandra!

Fam Alm

Bilden är urusel men det är tänkt att det ska föreställa en kopp med te och en tallrik fylld med varma mackor. Det är första gången sen familjen Alm som jag käkar varma mackor. Det som tidigare var en standard varje fredag har helt fallit i glömska, men så igår såg jag och Andreas på en repris av bonde söker fru. Där lagade töntbonden Fredrik eller vad han heter varma mackor till flickorna på gården som en romantisk middag. En särdeles usel rätt för romantisk middag, kvalificeras knappt som matlagning, men som lite krubb till kvällen en söndag framför tv:en är det alldeles utmärkt. Att jag helt har glömt bort denna fanatiska rätt, hädanefter ska det bli fler lata söndagar med varma mackor!

Idag

Idag gör vi ett avbrott från det normala. Jag tänker lämna ut mig, jag kommer nog vara så privat jag någonsin tänker bli i denna blogg. Jag har en vit pärm hos mig. Denna pärm är nog det obehagligaste och vidrigaste som finns för mig. Denna innehåller nog för mig något så svart och obehagligt att jag inte vågar titta i den. Jag öppnar den lite grann ibland läser några sidor och sen infinner sig den där känslan. Jag vill rusa ut och kräkas, och tårarna bränner bakom ögonlocken. På pärmen står det vårdnadsutredning och handlar om mamma och pappas strid om mig. I denna pärm har min mamma samlat alla papper från deras vårdnastvist. Så med andra ord är det mammas strid främst som är dokumenterad här. Jag kände knappt min far, minnena från honom är vaga och få. Han gick bort när jag var 6. Jag vet att min mamma ville skydda mig från pappa, men i princip är allt från honom raderat och det ända jag har är denna vita pärm fylld med allt detta svarta. Ironiskt att pärmen är vit då pärmen är fylld av ondska. Fylld med hat och kamp. Jag känner mig förvirrad när jag läser dessa sidor, allt jag minns är glada minnen från pappa och inte alls dessa obehagligheter. Ändå vet jag när jag läser sidorna att det är sanning. Jag vet för att jag kan känna det i hela mig, jag vet för att jag har hemsökt av drömmar som är obeskrivbara under febertoppar. Detta som jag inte kan minnas har format det liv jag lever idag på många vis.
Vid 22 års ålder skulle jag vilja säga att saker och ting börjar räta ut sig för mig. Jag har hittat en balans i livet, jag missar ibland och hamnar tillbaka i det svarta hålet, men jag tar mig fort därifrån och inträffar ganska sällan nu. Jag trivs i skolan och den funkar, jag har kören som ger mig en vitamin kick varje måndag. Andreas som finns där för mig och orkar med mig. Jag får ju erkänna att jag kan vara rätt besvärlig emellanåt när det svarta äter upp mig. Om jag skulle göra en utvärdering av mitt liv skulle jag säga att saker och ting håller på att reda upp sig för mig, men den där pärmen, den där pärmen skrämmer fortfarande skiten ur mig. Den får mig helt ur balans och jag väntar fortfarande på den dagen jag är stark nog att våga sätta mig ned i pärmen och verkligen läsa den, gärna tillsammans med min mamma så att hon kan förklara all denna juridiska rappakalja som advokaterna har sänt emellan varandra. Allt är så sterilt och utelämnat från känslor, och det är dem jag vill åt. Känslorna bakom dessa ord, vad var det som skedde egentligen?
Jag tror jag tar och stuvar in pärmen längst in i garderoben ett tag till....

Första advent

Det är första advent och Jag och Andreas drog in till staden för att titta på julskyltningen. Är det bara jag eller har den verkligen förfallit? Tyckte att när man var liten stod man där framför skyltfönstret utan för NK (nu Hansa) tillsammans med Malmös alla andra familjer och tryckte sin näsa mot skyltfönstret. I fönstren var det nallar som rörde sig och julmusik strömmade ut ur högtalarna. Idag stod det bara vi vid fönstren och någon musik hörde vi inte. Hur som helst vi gick runt och kollade i butikerna och letade efter julklappar. Har köpt två stycken idag, en till Amanda och en till Leif. Nu har jag bara mamma, Max och Magnus kvar. Andreas får ingen julklapp i år. Jag/vi har bestämt att vi istället ska lägga undan pengar till något som vi gör tillsammans. Vi gick runt i många butiker och jag försökte verkligen men någon julstämning ville bara inte infinna sig, det gick bara inte. Känner mig besviken.

Nostalgi

Trött usch har plockat i lådor idag. Försökt fylla vår bokhylla med böcker och annat. Det roliga är att trots att vi kastade massor inför flytten hittar jag ändå massa saker som jag anser ska kastas. Har fått ihop en stor pappkasse med bara papper som kan kastas. Sen är det ganska lätt att fastna i nostalgin när man packar upp, fullt med bilder teckningar och annat som man samlat på sig under åren. Hittade foton från studenten och en gammal dagbok från 2005. Det var ett turbulent år det. Hann göra slut med min första riktiga pojkvän, träffa en skåning (en odräglig en) bli dumpad av honom, börja högskolan och träffa en ny grabb Andreas. Som sagt ett turbulent år men också ett av de bästa.

Igår

Igår besökte vi som sagt IKEA, Elin en av mina bättre vänner följde också med dit. På IKEA fick vi med oss en matta, en tvättkorg, och fem stycken blommor, var av två var amaryllis så nu är det lite jul i stugan. Efteråt följde Elin hem och där satt vi sen i vår soffa i princip hela eftermiddagen och kvällen. Vi satt där och snackade skit fram tills Andreas kom hem från jobbet. Med sig hem hade han en jättestor godispåse som vi satt och snaskade ur medans vi såg på Idol. Måste säga att äntligen åkte denna triste och oinspirerade skåning ut ur Idol. Jävlar vad jag var trött på honom.