Jag är ingen vidare fan av alla hjärtans dag, sitter nog i mig sen den grymt obehagliga rosutdelningen i högstadiet. Där det populära satt med 10-15 rosor från diverse beundrare och kompisar, själv satt jag år efter år utan. Ful och kaxig var ingen vidare kombination bland pojkarna. Hela denna dag är full av ångest där tvåsamheten hyllas, även nu som sambo tycker jag att dagen är högst överreklamerad. Andreas har förstått detta efter att första året gjort misstaget att boka bord på en pretentiös restaurang och jag vägrade sitta med andra par och titta varandra djupt in i ögonen och bara älska varandra. Jag skulle vilja sträcka mig så långt och säga att jag kan vara allergisk mot den grejen. Vid båda våra årsdagarna som jag och Andreas har haft, har jag varit dödligt förkyld och lite febrig. Slump? Me think not... Jag har svårt att vara romantisk på beställning.
Detta år väckte Andreas mig på morgonen och sa, jag har fixat något åt oss till kvällen. Jag mumlar något om sova och lyssnar inte riktigt. Då fortsätter han och säger jag tänkte att vi kunde se på "Bring it on" och "Tio orsaker att hata dig" dom gillar ju du och så har jag en lite överraskning så det blir lite mysigt. Han är fin Andreas, det är precis denna typ av romantik jag kan tänka mig. Lagom otvingad och med chick flicks. Fan vad bra han är.
Glad alla stjärtars dag på er alla.
2 kommentarer:
hahaha, minns du när du och jag skickade rosor till varandra så vi garanterat skulle få?
Klart jag minns.
I år fick jag faktist blommor med bud och allt av... mamma. Snacka om looser! Det var en liten krukväxt som ett bonsaiträd typ... Sött hur som helst.
Skicka en kommentar